H istorik
(håll pekaren šver bilder fšr att se text)

Emma byggdes år 1900 på Gustafssons varv i Landskrona. Det var ett av Gustafssons första skutbyggen som nybliven skeppsbyggmästare på varvet i Landskrona. Till skillnad från många av konkurrenterna byggde Gustafsson efter konstruktionsritning istället för ritningar gjorda efter en modell.


klicka på bilden för att förstora!

Första åren seglade hon med hemmahamn på Ven. Man fraktade tegel och virke. Efter några år fortsatte hon att segla med hemmahamn i Halmstadstrakten. Fortfarande hade hon då ingen maskin, varken för framdrift eller lastning.

Nu fraktade man sand till glasbruken och timmer till det växande Köpenhamn. Med 20-talet kom tändkulemotorerna. Det sägs emellertid att den dåvarande skepparen fick nog av bullret, han kunde inte sova i kajutan när maskinen dunkade strax för om hans fötter, utan han gick iland och en ny ägare i Kivik fick ta över.


På Kivik stod hon många år och blev faktiskt den sista segelskutan som hade sin hemort i den lilla hamnen. Efter kriget såldes hon till Mönsterås och sedemera Öland. Liksom många av sina gelikar fick hon nu tjänstgöra i stenfrakten från ön, någon gång när vinden så bjöd hissade man segel men maskinen hade blivit allt större och skepparen och bästeman hade flyttat in i en styrhytt.

klicka på bilden för en detaljförstoring!

"Havets gråsparvar" har man kallat dessa, allt mer luggslitna och kutryggiga, små lastdragare som idogt fraktade sina laster från islossningen till långt in på vintern. Förtjänsterna var små och ofta fick skepparens hustru stå som enda besättning. När så bemanningskraven skärptes på 60-talet så gick det bara inte längre. Skutorna såldes till entusiaster med storslagna planer och oftast tunna plånböcker. "Emma" fick dock en ambitiös ny ägare som målade henne glatt blå och såg till att hon både inreddes och flöt. Nuvarande ägarna köpte henne i ack så dåligt skick men trots det alltjämt seglande. Det har nu gått åtskilliga år av slit och umbäranden för att byta allt ruttet trä och återställa "Emma" i det skick hon kan ha varit i under 30-talet. Än återstår mycket arbete innan hon kan sägas var återställd men vi tycker oss nu se vägs ände snarare än bara elände!

Nog är hon värd det efter så många års slit med att hjälpa till att dra ihop allas vårt välstånd.

K-märkt som varande "synnerligen bevaransvärd" av Statens Maritima museer.